Jag och Lottade hade en riktigt rolig diskussion i fredags om hur det var när man var yngre.
När vi var små (och då är hon ett x antal år äldre än mig) så lekte man en bra bit upp i åldern. Kommer inte ihåg riktig hur gammal man var när man slutade leka eller hur man ska äga ni fattar vad jag menar hoppas jag. Men så sa vi det att det var ju vissa kompisar man lekte lite längre med, kanske hade gömt undan någon docka eller barbie i någon låda som men lekte med i hemlighet med bara någon kompis.
Sen att det kunde bli väldigt pinsamt och jobbigt om någon annan kompis följde med hem, då fick Lotta till en sån rolig dialog eller hur man ska säga om hur det kunde låta när en kompis kom hem och upptäckte att man kanske fortfarande lekte.

Kompisen: Ehm, är det dina bokmärken?
Lotta: Nee, det är inte mina.
Kompisen: Men det står ju Lotta på dem.
Lotta: Jaha, ehh gör det. Vill du ha saft??
Kompisen: Har inte ni cola hemma?
Lotta: Eh ska vi gå hem till dig?
Kompisen: Får du det då??
Lotta: Vet inte, ska bara fråga först.

Detta kom vi in på när vi snackade om att barn nu för tiden inte får leka lika länge som vi fick göra. Alltså de får inte vara barn så länge om man säger så.
Vilket jag egentligen tycker att de ska få vara väldigt länge, för jag tror att det är väldigt nyttigt.
Nu ska liksom barn ha stenkoll på massa saker när de precis börjat lekis/skolan. De ska ha riktigt snygga och typ mode kläder så tidigt som möjligt.

Jag menar när jag gick i lekis/ettan så hade man typ fula mjukisdressar på sig eller tights med konstiga och fula mönster med någon tjock tröja till. Absolut inget man behövde vara rädd om, utan det var smidigt att leka i mjuks och skönt att ha på sig.
Visst när man ser kort på vad man hade på sig undrar man hur fasen ens föräldrar kunde sätta på en de där kläderna men alla hade ju den typen av kläder. Det skulle nästan bara vara bekväma kläder.

Barn ska få vara barn.