bara för att skriva några rader, vill bara att det ska ta vägen någonstans så jag skriver det här.

Jag kände dig inte något speciellet, det ända var att för ungefär fem år sen pratade vi massor på msn. Min pojkvän känner dig heller inte det ända var väl typ något hej någon gång sen att ni körde halkan tillsammans och växlade väl några ord där.
Så man kan säga att vi aldrig hade någon sort kompis relation eller så med killen, men ändå så känns det så sjukt läskigt. Som sagt även att jag inte kände honom så finns ändå den läskiga tanken i huvudet att han är borta, att allt skedde genom en bilolycka.
Jag och Martin har inte pratat så mycket om det, men ändå så känns det som även han går och tänker på det väldigt ofta precis som jag. För ibland när vi typ åker bil och lyssnar på musik eller bara sitter vid tv och häckar så kan någon av oss helt plötsligt bara säga någonting om det som hände. Sen säger den andra något sen känns det som båda "grubblar" vidare om det. Det är verkligen läskigt, sorgligt och jobbigt.
Söndagen då allt hände var jag och Martin och handlade. När vi står där och plockar åt oss grönsaker så står han där och plockar upp eller något. Jag tittade på honom för han stog där en lampa hade gått sönder eller något så det var mörkt. Sen att en äldre kvinna frågade honom.
Varför är det mörkt?
Han: Jag vet faktsikt inte, sen ett litet skratt.
Sen några dagar senare får jag reda på att killen har avlidit och att han hade kört i och grejer samma kväll.

Även att jag inte kände honom något speciellt tänker jag på det väldigt ofta.

Vila i frid!